Men tiden står inte still...
Allt har vart så konstigt det senaste. En sån där period då allting liksom stannar upp...och fryser. Och man får chansen att betrakta hela spektaklet utifrån. Jag gillar eg inte den känslan för den är så brutal. Men man får lära sig att gilla den.
Helgen då? Igår åkte vi till Uddevalla för o spana in fjordis. Vi kikade på marknaden och åkte virvelvinden två gånger. Första gången var skitkul men andra gången hade en fjorits lyckats hoppa med och hon var så knack att hon bara låg där. Risken för spya var överhängande så det snurrades inte lika mycket. Haha. Nu orkar jag inte uttrycka mig mer.
Här är Blå Himlen Blues med Imperiet:
Jag älskar skuggan på blå himlen bar
jag går dit och dör en bit
en bit varje dag
Där dansar oskulden som glittrande guld
bland trasiga hjärtan dränkta i skuld
Här kan man andas..
om du glömt bort hur man andas
här kan man älska
om du glömt bort hur man älskar
Jag älskar fablernas månskenscafe
här i gråterskornas kvarter
Jag sköljer ner alla vintrar som vart
här är synden en ovärdelig skatt
Här kan man andas..
om du glömt bort hur man andas
här kan man älska
om du glömt bort hur man älskar
Åh det finns inget rent kvar
det finns inget rent
Det finns ingen som kan kallas för smak
Här sitter Venus och ser ut o fått nog
i en underbar barnförbjuden pose
o min kropp liknar en laddad pistol
när jag sjunger en blå himlen blues
Så jag kan andas
För jag har glömt bort hur man andas
så jag kan älska
för jag har glömt bort hur man älskar...