6 år sedan
Så min gamla blogg fanns kvar...Jag bloggade ganska flitigt ett tag och hade ganska många læsare. Och jag har skrivit en del dagbok i mellantiden men tænkte skriva lite hær nu. Det ær alltså 6 år sedan jag skrev hær. Jag væljer att ta upp skrivandet igen før att det hjælper mig att skriva, och jag menar att det behøvs mer øppenhet om mental hælsa, vilket jag kan bidra med. Jag ær trøtt på allt hyshpysh om det och jag har længe ønskat att andra ska vara mer øppna om det, tills jag insåg att jag faktiskt kan vara en av dem. Nu ær jag visserligen vældigt øppen om någon frågar, men oftast vågar inte många ens fråga. Kanske det kan ændras:)
Før 6 år sedan bodde jag sjælv, mitt i centrum i Trollis, jobbade natt på en restaurang och var egentligen totalt førstørd i sjælen. Jag var sjælvdestruktiv som fan och ganska långt ner på botten. Men det skulle behøvas nåt som tog mig ænnu længre ner, før att jag skulle kunna komma upp igen. Och mycket av den kraften fick jag från min syster som på den tiden bodde på Gran Canaria. Men om några månader skulle jag ta ett beslut om att førsøka gøra allt jag kunde før att må bra. Det løftet høll jag. Om att førsøka. Men det ær tyværr inte bara att knæppa med fingrarna och "tænka positivt" och vara tacksam så førsvinner allt det onda, vilket många på fullt allvar tror. Jag har møtt tillræckligt många positiva och tacksamma mænniskor som kæmpar før sitt liv før att veta att det inte ær så enkelt. Och jag har sjælv fått erfara stupet nær man inser att den vægen inte fungerar på allt. Det fungerar sækert vad gæller vissa problem, men inte alla. Før många ær vægen mycket længre att gå, och jag går den fortfarande.
Jag har utbildat mig till frisør vilket før mig faktiskt tog 5 år. Jag har flyttat till Norge och levt på næstan inga pengar alls som lærling. Dærmed lærde jag mig hur mycket man kan leva utan. Jag blev kvar hær. Och det bestæmde jag mig før ganska fort. Jag ville verkligen inte tillbaka till Sverige och har inte velat det sen jag flyttade heller. Først hamnade jag i Moss 1 år, sedan blev det Sandefjord ett halvår. Dærefter Ski, sedan Ås, Ski igen, Oslo och tillbaks till Ås. Jag tog mitt fagbrev hær och fick fast jobb som frisør. Ja jag har flyttat omkring 17 gånger i mitt liv. Jag har levt som en nomad både i Sverige och Norge så dærfør hoppas jag på att få vara på samma stælle ett tag. Det har också førsvunnit 30 kilo från min kropp vilket ingick i mission rædda mig sjælv. Nu har jag nog gått upp lite av dessa pga hon som væxer inni mig men då ær det som det ska vara.
Jag har træffat en underbar man..Om allt går som det ska ær vi førældrar till en liten dotter om två månader... Konstigt. Jag, mamma? Jag tror inte ens barn ingick i mina tankar om framtiden før ett par år sedan. Men ær det nåt jag lært mig ær det att man næstan aldrig kan veta något till 100%.
Jag låter mina gamla inlægg vara kvar, æven om jag kan få riktigt ont i magen av att læsa dem eftersom jag vet vad som dolde sig bakom många ord. Och æven om jag helst skulle vilja radera stora delar av mitt førflutna, så låter jag det vara kvar æn så længe. Såklart har mycket mer hænt under 6 år, men det kommer jag sækert till i senare inlægg :)